Lomma i gamla vykort

Lomma i gamla vykort

Auteur
:   Uno Björkhem
Gemeente
:   Lomma
Provincie
:   Malmöhus län
Land
:   Sverige
ISBN13
:   978-90-288-1149-2
Pagina's
:   80
Prijs
:   EUR 16.95 Incl BTW *

Levertijd: 2-3 weken (onder voorbehoud). Het getoonde omslag kan afwijken.

   


Fragmenten uit het boek 'Lomma i gamla vykort'

<<  |  <  |  1  |  2  |  3  |  4  |  5  |  6  |  >  |  >>

19 Pa det här kortet med motiv frän Hóje a har pappa Bärsén skrivit en hälsning till sin dotter Ester som finns pa Serafimerlasarettet i Stockholm. Han berättar: "1 dag hafva vi styrt kosan till Lomma. Skrifver pa táget synes nog. Länmade Pelle kvar i Lommabugten. Härligt badväder." Pappa Bärsén var nog aldrig pa den plats där bilden är tagen. Bilden visar Höje a ett stycke uppströms frán det som sa smànlngom skulle heta Vastkustbron. Men pa bilden skymtar den gamla bron. Bilden bör alltsä vara tagen nägon gang mellan 1916 och 1937. Till höger i bilden ligger Oskarsfrids tegelbruk, bara ett av manga. Bilden visar hur bred Höje a var för kanske ättio ar sedan. Da hade tegelskutoma hunnit följas av utflyktsbàtar frän Kópenhamn, lokala handlare och andra företagare hade ordnat tilläggsplatser, ja til! och med serveringar. Kvar fràn den här tiden fmns mer eller mindre förfallna kaj er, egendamliga smä hus och

lastkajer. Bilden visar ocksà vad manga sett i Lamma, ljuset och speglingarna.

20 I mitten av september ar 1902 var det nagra fina dagar i Lomma. Skyttegillets basar avhölls pa stranden av Höje a ungefár vid den plats som kallas Prámlyckan. Efter basaren. som dá stavades bazar, företog man roddturer pa án. Skyttegillet var en förening i Lomma. Merparten av deltagama var damer vilket förbryllar en aning. Bilden visar vad manga berättat om Höje a, den ljumma och Iàngsarnma än. Men bara nägra fa av sällskapet har fatt plats i bätarna. I dag finns det ingen skytteförening i Lomma. Skyttarna samlas i stället vid skjutbanor pa Spillepengen som ligger i Burlövs kommun. Skyttegillet var möjligen mer attraktivt för fotografen än alla de arbetaranknutna föreningarna som i Folkets hus ordnade fester och basarer, en tradition som fortfarande lever efter hundra ar. Kanske var det nágon gang vid sekelskiftet som grunden lades tiil Lomma kommuns livaktiga föreningsliv?

21 Det här är en unik bild frän 1900-talets första ar. Den visar den gamla träbron över Höje a och Lomma gästgivaregard. Nästan allt man ser pa den här bilden är nu borta. Gästglvaregärden brann ned ar 1904 och bron ersattes med en svängbro. Den revs ar 1 937 för att ersättas med den nuvarande Västkustbron i betong. Att passera en bro är inte enkelt och dàvarande markägaren greve Hamilton fick tillstànd att uppbära en broavgift som sa smàningom tags bort. Bäde Hamilton och bönderna tyckte att broavgiften var en dyr och kranglig administration. Fràn hela Sverige finns berättelser om hur värdshus uppstar vid sädana här passager. Man mäste vänta och kunde vila. Värdshuset blev därför viktigt. Men värdshuset kom ocksä att spela en roll under lockomen i Lomma ar 1889. Gästgivaren nekade arbetarna att dricka sitt dyrbara öl inomhus, han ställde sig pä arbetsgivarnas sida. I sin tur svarade arbetarna med att bojkot-

ta värdshuset. Bron blev inte bara ett av Lommas trafiktekniska problem, den är ett minnesmärke även om det är svärt att i dag hitta nägot som minner om värdshuset.

22 Bilden visar eternitfabriken i Lomma. Lomma har en Ja:ng industrihistoria. Först gjorde man tegel, sedan cement. Det var bara det att för att göra cement mäste man ha kalk, och den farms i Limhamn, Sa cementindustrin flyttade till Limhamn, men anläggningarna kom att utnyttjas av eternitindustrin. Eternit är ett oöverträffat material när det gälIer att isolera mot värme och kyla, eld ach frost. Det är nästan oförstörbart och finns pa manga hustak och väggar i Lomma. Pa taken kan man efter hundra ar borsta bort mossan och eteruitplattorna ligger där som om de lagts dit i gar. Probiernet var att i eteruiten ingar asbest, ett tràdformigt mineral som man importerade frän Kanada ach Sydafrika. När man hanterar eternit frigörs de smà tràdarna i asbesten och manga arbetare drabbades av asbestos, en sjuklig förändring i lungorna. Pa bilden syns Eternitaktiebolagets väldiga byggnad, Lomma hamn med betongkon-

struktionerna efter kajerna och fern skorstenar. Det ryker ur tvà, sekelskiftets teeken pa produktivitet och framsteg. Pa vattnet skymtar prärnar som kan vara gamla tegelskutor. Längst ut syns en tvámastad skuta.

23 Bilden visar eternitbolaget som var Lomrnas hopp sedan tegelbruken lagts ned och cementproduktionen flyttat till Limhamn. Här arbetade fyra hundra människor. Flera av dem kom att dö i asbestos, en yrkesskada som erkändes först pa 197 O-talet och som ledde till nedläggningen av fabriken ach 450 arbetstil!fállen försvann, Detta har Sven Lindqvist skildrat i sin bok "Gràv där Du star". Ledningen för Eternitbolaget anade att nágot inte stad rätt till, men först ar 1977 kom beslutet om nedläggningen. Dävarande komrnunstyrelsens ordförande Hans Hansson, fick resa til! Stockholm för att resonera med statsräden. Han var nervös. Men han lugnades av regeringen alt "om der behövs sa rycker brandkaren ut". Det behövdes, men brandkaren ryckte aldrig ut. Men Lomma red ut den krisen ocksà. Eternit är, som jag nämnt vid bild 22, etr oöverträffat byggnadsrnarerial. Sa här, tjugo ar senare kan man tycka alt nedlägg-

ningen var förhastad. Det är bearbemingen som skapade skador, användningen är ofarlig - till dess huset skall rivas.

24 Bilden är ett nyàrskort frän AB Svenska Naxos, Slipskivefabriken i Lomma. När tegelindustrin tag slut, cementfabriken flyttade til! Limhamn och eternitbolaget lades ned fanris det fortfarande användbara ràvaror som tags til! vara av smärjelskivefabriken (üBS! den sravade sitt namn sä') som sa smàningom blev AB Svenska Naxos, Man byggde en fabrik vid mynningen til! Hóje a mitt emot det tegelbruk som fortfarande fanns kvar och resterna av eternitbolaget. Naxos levde som företag i Lomma under 1900-talets första decennier och lät uppföra de sa kallade Slättängsbostäderna öster om fördelningsstationen "Kraf ten" . Bertil Göranssan har berättat om Naxos och omgivningarna i en artikel i Hembygdsföreningens tidskrift. Naxos lag, som syns i bilden, ute vid Höje á.s mynning nágra hundra meter norr om Vinstorpsvägens korsning med Strandvägen. just där bodde en man som kallades "Kobäsaren" . Han hette

egentligen Johan Andersson, men hade fätt namnet efter sin far

som snickrade kobäs til! bönderna. Det var Johan Anderssou som anställde Bertil Göranssan som tidningspág ar 1942. Som bekani blev Bertil Göransson sederrnera Iandshövding i Malmöhus län underare1l1984-1993.

GOTT N Yl'T AR

TILLÖNSKAS AV

xx S

25 Firman].M. ]önsson var länge ett begrepp i Lomma. Här köpte, länade eller hyrde man alla de redskap man behövde för trädgärden. Sedan manga ar tillbaka har företaget flyttat tiIl Arlöv. Företagets uppkomst är spännande. ]öns Mauritz ]önsson sam han hette, föddes i Nöbbelöv utanför Kristianstad 1898 och flyttade till Lomma ar 1 92 3. Här började han med att sälja och reparera cyklar, Han hyrde en bostad av Gustav Carlsson som hade börjat tröttna pa att ga upp pa nätterna och leverera bensin. ].M. övertog bensinförsäljningen och flyttade ar 1 92 7 till huset pa Strandvägen 1 27 . Här sälde han bensin, cyklar, motorcyklar och bilar och blev ocksà fastighetsspekulant. Bilden visar var ].M. ]önsson lag i Lomma, vid Strandvägen, nära nuvarande centrum. Bilden visar att man vid fotograferingstiIlfàllet inte ästadkonunit sa mycket med utfyIlnaderna mot Öresund. Till vänster om byggnaderna ligger en mark utan vege-

tation. ].M. ]önsson sälde gräsklippare och jordfräsar. Nägra av dessa börjar nu falla sönder. Men det är ju inte ]önssons fel. En av företagets uppgifter är nu att skaffa reservdelar.

26 Den här bilden är frán 1900talets första ar och visar "Garnla Bjerred. Restauranten" . Kvinnans och den lille pojkens kläder skvallrar. Bestaurangen är ett litet hus nästan dolt under almarnas skugga. I bakgrunden skyrntar den lánga bryggan som var ett màste bäde för turisterna och för tegeltransporterna fràn Bjersund. Tegeltransportema var först och sedan kunde badgästerna utnytqa bryggan. Restaurangen var ocksà ett rnáste för de resande frán Lund som kom till Bjärred för att idka badliv. Mänga som minns den tiden vil! gärna stava Bjärred som Bjerred. Men inget är rätt. När man kommer til! Bjärred söderifrän nar man "Bjerget", berget. Bjärred hette Bjered. Sa, pa grund av ett stavfel blev det Bjerred och sedan Bjärred. Restaurangen är nu borta, ersart av villor. Det finns manga skäl til! art Bjärred bleven badort. Det var en plats man kunde àka til! efter slattern för att tvätta av sig, här farms kallbadhus, restaurang och ho-

teil. Of ta giek det livligt til! och den ridande polisen frm Eslöv kommenderades ibland til! Lomma och fick ingripa.

Gamla Bjerred. (Restauranten.)

27 Bilden visar entrén till Bjerreds Saltsjöbad. Bjerreds Saltsjöbad är egentligen upphovet tiJl samhället Bjärred. Efter engelskt mönster uppförde man i det gamla Bjärred somrnarvillor. Förebilden var EH. Kockum som ar 1887 byggde "Villa Bjersund", För att vara en sommarbastad var den anekligen pampig med tre bostadsväningar, minst tvá eldstäder, ett torn och en väl tilltagen veranda. Pa taknocken vajade of ta en svensk flagga. Här bodde fröknarna Kockum fram till 1970-talet. Kockum bildade mönster för Bjärreds gamla villabebyggelse. En samling penningstinna Lundabor ansökte om tillstand för en elektrifierad järnväg mellan Lund och Bjärred. Ansökan avslogs först förmodligen bereende pa att man dil inte vagade satsa pa eldrivna tag. Men järnvägen, ängloksdriven, kom igang till star glädje för barnen i Bjärred som giek i skola i Flädie. Elektrifieringen genomfördes ändä 1915-16, milt under brin-

nande krig. Ibland hände der att loket giek sönder eller att en vagn sparade ur ach dá slapp barnen alt resa till skolan. Ett av barnen var Carl GustafLek:holm som väl minns stinsens besked: "Nu blir ni fria i dag, pägar, det blir inget rag till skolan."

18 Det här är Bjerred Saltsjöbad. "Stora Restauranten med Kronprinsens Husarregementes musikkár;" Den här bilden har för mig och manga andra en glad och en dyster sida. Vi kommer nog aldrig mer att fa uppleva den trä- ach glasarkitektur man kostade pa sig för hundra ar sedan. Här ser vi liggande och staende panel och en rustik omramning i trä, allt täckt av plat i alla möjliga och omöjliga vinklar. Och sa stara fänster. Utanför byggnaden sitter ett hundratal människor och har det bra. Där sitter ocksà Husarregementets musikkär ach spelar nagot som säkert skulle passa bra i Povel Ramels "Sorglösa brunn". Husarregementet är den mörka delen av bilden. De inkallades ar 1899 för att stävja strejken i Lomma. Militären kunde bäde mästra och musicera. Sa här skrev en anonym skribent, traligen i nagon Malmötidning ar 1903: "Á restauranten och särskildt a den fria planen utanför samlades om af tonen en be-

tydlig skara människor för att höra och njuta af Kronprinsens Husarregementes rnusikkàr under Direktór G. Trobäcks ledning och italienska orkestern Fagiani, vilka omvexlandes konserterade ... BI a framfärdes ett av direktörTrobäck arrangerat patpurri 'Automobilfärden' och kommer

detta att sta kvar pa programmet under följande qvällar ... Utskänkningen är utsträckt til! kl 1 1 ."

<<  |  <  |  1  |  2  |  3  |  4  |  5  |  6  |  >  |  >>

Sitemap | Links | Colofon | Privacy | Disclaimer | Algemene voorwaarden | Algemene verkoopvoorwaarden | © 2009 - 2021 Uitgeverij Europese Bibliotheek